Sömngudens son

Jag messade. Han behöver alltid en anledning, Sömngudens son med bodhisattvaleendet. Han ringde upp i nästa sekund och frågade om jag kunde träffa honom och ta en fika. Jag sade jag hinner inte. Gärna senare i veckan. Söndag? Ok.

Och jag vet hur snabbt han glömmer. Men jag vet inte varför jag håller fast vid honom. Fåfänga? Inspiration? Omtanke?

Han får fortfarande mina händer att skaka. För att jag vill det förstås.

Fråga: Vad är en relation? Kan man bestämma det?