Kyss?

Jag och FabFlikan gick alltså ut igår. Jag mötte upp henne i en gräslig hotellbar dit hon och hennes kollegor gått. När vi stannat där artigt länge gick vi vidare. Vi funderade på att gå till Södra Teatern (FabFlikans val) men hamnade på rockklubb igen (mitt val) Fabflikan stod ut artigt länge. Rockklubbar är inte riktigt hennes grej. Det stör hennes akuta sinne för harmoni och estetik. Jag pratade rätt länge med en kille som visade sig vara fascinerad över att jag faktiskt LEVT under grungens utbrott. Han såg bra ut men var inte den vassaste kniven i lådan, om man säger så. En 15 watts lampa, typ. Och stackaren verkade lite självdestruktiv, så jag kunde inte motstå att terapeuta honom. När jag skulle gå gav han mig en godnattkyss. Barnarov? What’s up med dessa 20-åringar som flirtar med mig? Det känns helt patetiskt, jag ska börja ta leg på alla som kommer fram till mig.

Fråga: Var är min sårbarhet i detta?

Svar: Min sårbarhet ligger i att jag ibland är svag för andras bedömningar (fördömanden) av mig när det kommer till män. För ett ögonblick tänkte jag på att bartendern där kanske kom ihåg att jag för tre veckor sedan kysste en annan betydligt yngre kille (Fucker) mitt framför ögonen på honom - även om den här senare kyssen var nog så kysk. Och jag blir arg när jag kommer på mig själv med att hitta på ursäkter eller förklaringar. Jag kysser faktiskt vem jag vill.

Celibatobservation: Jag tänkte också att jag inte alls var särskilt attraherad av den här killen. Så varför kysste jag honom? Tja, en kyss känns ibland bara som ett trevligt sätt att hälsa på. Eller säga god natt. Jag kan inte hitta något fel med det, inget alls.